Häromdagen var vi och jobbade på ett nunnekloster. De hade uttryckt en stark önskan att vi skulle komma dit och jobba med dem när de hörde talas om oss och att vi skulle utöka vårt arbete i Burma. Tyvärr var vi inte tillräckligt många lärare den här gången, och det kostar dessutom lite att åka dit varje dag eftersom det ligger en liten bit bort, så vi var tvungna att säga nej till dem den här gången. Men vi – jag och Georgina från USA – åkte ändå dit en dag och jobbade med de 18 lärarna och ett par av nunnorna. Även den tysta och seriösa abedissan var med och gjorde övningarna, testade de olika metoderna, skrattade åt vårt usla uttal av de burmesiska namnen och antecknade nästan allt vi sade. Vi hade en fantastisk dag där, och deras lust att utveckla sin undervisning och sin skola var lika påtaglig där som på de andra skolorna där vi jobbar.
Hon köpte genast förslaget att lärarna ska träffas en halvtimme varje vecka i ett organiserat möte där de pratar lektionsplanering och delar med sig av metoder och erfarenheter, och testar de aktiviteter och metoder vi presenterade för att tillsammans bli tillräckligt säkra på dem för att kunna använda dem i klassrummen på ett bra sätt.
Hon var helt med på att skolorna som vi kommer till och jobbar ska fortsätta arbeta med våra metoder och förslag under året för att vi ska komma tillbaka och hon tog tacksamt emot allt av kunskap om pedagogik vi hade att ge. Under året ska hon också försöka ordna så att det ska finnas en bil som hämtar och lämnar de TAB-lärare som jobbar där. Jag vet att det inte är helt lätt ordnat här, och engagemanget och viljan att ha oss där gör att jag vill lova dem direkt att vi kommer att vara där i december. Det gjorde jag förstås inte. Men de är nästa på listan om vi blir tillräckligt många lärare som åker.
Under dagen kom också en munk resande från en annan region. Ryktet om vår närvaro hade nått även hans öron, och eftersom han brinner för de 15 (!) skolorna i det distrikt han är ansvarig för ville han gärna träffas för att prata om hur vi jobbar och om det kan finnas en möjlighet även för dem i framtiden. Vi hade ett fint samtal kring utbildning och Burmas enorma behov av att utveckla undervisningen och göra något för alla barn från fattiga familjer. Visst ville jag lova även honom att vi skulle komma till hans skolor, men det gjorde jag förstås inte heller. Men jag lovade att fundera på en modell som skulle kunna hjälpa dem att utveckla sin undervisning.
/Kickan Hagroos
