När jag skriver detta inlägg sitter jag på planet som för mig hemåt mot Sverige igen. Mina känslor är blandade. Innan jag gav mig av till Burma visste jag knappt vad jag gett mig in i. Det var ganska impulsivt och jag hade nog inte hunnit känna efter om jag verkligen ville göra denna resa utan vidare eftertanke – resa iväg med ett gäng människor jag inte alls känner och utföra ett jobb jag egentligen inte visste så mycket om. Ärligt talat kände jag ibland att jag hellre hade velat stanna hemma. Hemma i tryggheten.
Fira min födelsedag med nära och kära och fira nyår med god mat och bubbel.
Denna resa var ju ingen semester, utan ett volontärjobb. Jag ville inte komma dit som en vilsen höna utan huvud, jag ville ju kunna erbjuda något. Nu i efterhand känner jag att jag har kunnat delat med mig av min visdom till lärarna i Burma, men de i sin tur har gett mig många nya erfarenheter, insikter, glädje och skratt. Deras värme, engagemang och entusiasm har lämnat spår i mig och jag känner att jag vill tillbaka till Burma igen för att fortsätta vårt utbyte mot en bättre framtid.
Jag kan inte nog tacka alla som varit med på denna resa – alla TAB-lärare, lärarna i Burma, tolkarna och alla andra som varit med och hjälpt och stöttat. Tack!
/Donnie Klang