Siem Reap utvecklas som stad mer och mer allt eftersom turismen växer. Det är framför allt centrum i staden som byggs ut med finbutiker, finhotell och finrestauranger. Hur mycket av denna utveckling som går tillbaka till lokalbefolkning är dock oklart, tyvärr är det nog många utländska investerare som bygger i staden. Så även om staden blir mer och mer utvecklad är situationen för stadens invånare densamma till viss del. Det är delvis därför som vi försöker hitta restauranger som ägs och drivs av kambodjaner, gärna också med ett socialt hållbart program. Hotellet vi bor på är ett exempel på ett sådant ställe. Det ägs och drivs av kambodjaner och har ett utbildningsprogram för sin personal.
Ett område som påverkas på ett sätt av turismen är staden Kampong Phluk. Staden, eller byn, ligger längs inloppet till sjön Tonlé Sap. Husen är byggda på styltor då vattnets nivå varierar efter säson. Nu i början av regnperioden går vattnet inte särskilt högt, men då sjön stiger flera meter när regnet drar igån behövs det rejäla styltor för att inte bli blöt om fötterna inomhus. Deras huvudsakliga syssla är fiske, Tonlé Sap är full av fisk och räkor. Husen är enkla, taken är korrigerad plåt och styltor och broar är enkla konstruktioner av ganska smala trädstockar. Vi puttade till en bro på vägen igår, den skakade till men höll som tur var.
Den här staden har blivit ett populärt utflyktsmål för de turister som besöker Siem Reap. För 10 dollar per person får du åka ut på en långsmal båt för att se hur de här människorna lever. Byn har funnits i många generationer och det ser inte ut som intäkterna från turisterna har gått tillbaka till de boende i Kampong Phluk direkt. Varför åker vi då dit? Att få en fullständig uppfattning om ett samhälle på bara två veckor är både naivt och lite trångsynt att tro. Men vi vill och behöver bilda oss en så bred bild som möjligt av den staden vi har valt att komma och verka i. Därför besöker vi olika typer av skolor (se inlägget Morgon, middag och kväll) och försöker se olika delar av området kring Siem Reap. Det är därför vi också uppmanar våra deltagare att se templen i Angkor, besöka museum och kanske läsa någon bok om landet. Vi är ju lärare och tror kunskap i alla dess former.
