Det händer att lärarna vi jobbar med här ber oss hålla en lektion för deras elever. Jag råkade ut för det för två år sedan, supernervös skulle jag hålla i engelsklektion för en grupp elever som hade skolans bästa lärare. Ingen press… Men det visade sig vara en rätt bra grej. Läraren satt längst bak och ställde frågor till min lärarpartner under tiden. Varför skriver hon upp lektionen på tavlan? Varför gör hon si? Varför gör hon så? Jag kunde också visa i praktiken några av de metoder och modeller vi hade pratat om under våra möten. Lektionen blev således en bra utgångspunkt för den dagens coachningsmöte.
Vi är inte här för att i första hand undervisa eleverna. Men att hålla i en lektion är en god möjlighet för oss att modellera de tekniker och metoder vi tipsar om. Det abstrakta blir konkret och lättare att ta till sig. Särskilt för dessa lärare som inte är vana vid att undervisa på det sättet som vi gör.
Något som ett av våra lärarpar, Vicki och Erica, snabbt upptäckte under en lektionsobservation var hur mycket material och hur många övningar en lärare försökte få in under ett lektionspass. Det var en uppgift efter en annan som på löpande band. Tid för reflektion och vad eleverna lärde sig i övningen fanns inte. Ju mer desto bättre verkade devisen vara. Risken med det är ju att eleverna som inte hängt med från början är förlorade direkt och fler tappas efter vägen. Den handledare jag har hemma i mitt jobb påminner oss ofta om att vi inte kan jobba snabbare än eleverna. Och det är något de här lärarna också behöver komma ihåg, uppgiften kanske är klar, men är eleverna det?
Jag var då med på den lektion Vicki höll i morse. Det var en engelsklektion och för att inte det skulle bli ett alltför tydligt avbrott från ordinarie undervisning utgick hon från elevernas arbetsbok. Temat var således frukt och var frukt säljs. Inte mer än så och med så få övningar så eleverna hade en chans att hinna med att göra dem och förstå dem. För att visa att man inte behöver klämma in massor, kvalitet istället för kvantitet. Eleverna var med från början, de som verkade sväva ut fångade Vicki in genom att använda kroppsspråk och enkla fraser på engelska. Tolken fick vila den här lektionen. Det var ju ändå engelska.
Längst bak i klassrummet satt den ordinarie läraren och två av hennes kollegor och antecknade. Vad de skrev och vilka frågor som kom upp avslöjar nog mötet i eftermiddag. Så fortsättning följer om det. Det var dock väldigt roligt att se att de tar den tiden att besöka varandras klassrum och observera kollegors lektioner. Det kollegiala lärandet dem emellan hoppas vi ju ska hålla i sig även när vi inte är på plats.
