Vi pratade på en promenad igår om hur svårt det är att förmedla till sina kolleger och bekanta hemma hur vi jobbar här. Både hur situationen i klassrummet är, vad lärarna kan och vet och vad vårt förhållningssätt är.
Vi är ju kolleger med de burmesiska lärarna. Vi har valt samma yrke, ofta av samma anledning. För att vi brinner för utbildning, älskar våra ämnen eller att undervisa. Vi har bara väldigt olika förutsättningar för att utföra det.
Hemma är lärarutbildningen ljusår bättre än här och vi har ständig tillgång till fortbildning, information om utveckling och ny forskning samt kompetenta kolleger att konsultera och samarbeta med, både på de egna skolorna, på våra hemorter och i grupper i sociala medier.
Här finns nästan inget av det. Bara några få grupper i sociala medier men de är svåra att följa via mobilen och kontantkort, och ibland fortbildning som klostret kan skicka lärarna till i Mandalay, som ligger ca 4 timmar bort. Vi i TAB Sweden ska försöka täcka upp för allt det de inte har under det år vi jobbar med lärarna. Vi ska presentera metoder, bolla idéer, fundera kring lektionsplaneringar och föreslå modeller för kollegialt lärande tillsammans med dem. Inte lära dem hur man ska göra saker.
Ändå blir det förstås lätt så – eftersom vi mest hamnar längst fram i klassrummet och eftersom så många av dem är väldigt unga (och de som inte är det ändå ser väldigt unga ut) – att vi glider in i lärarrollen då och då. Och det är inte fel. Det är ju ändå det vi är och det är ju fortbildning vi pratar om.
Men vi utgår hela tiden ifrån de burmesiska lärarnas situation och förutsättningar, frågor och funderingar. Hur brukar de göra? Vad vill de förändra? Varför vill de förändra det? Hur kan de göra det? I de coachande samtalen lägger vi sedan till frågan När? Och det är utgångspunkten för nästa kontakt med TAB-lärarna.
Via internet har de sin första checkpoint om ca fem veckor. Där presenterar de burmesiska lärarna hur de har arbetat vidare med den första förändringen de gör efter vårt besök här. Sen stiger temperaturen över 40 grader och de går på tre månaders lov fram till juni. För att hålla idéerna levande har vi nästa checkpoint då, när de har jobbat ett par veckor. Och sen en igen i november. Sen är vi tillbaka och jobbar med dem i december igen och ett nytt TAB-år börjar.
Om du skulle vilja vara en del av det vet du var vi finns.
/Kickan Hagroos