Tillbaka efter Burmaresan

Den del av TAB:s arbete som försiggår på plats i Burma är över för den här gången. TAB-lärarna är tillbaka i sina hemländer och på sina arbetsplatser.

Många ser antagligen på sin ordnade arbetstillvaro och sina kompetenta kollegor med lättnad. Njuter av centralvärme, tekniska hjälpmedel, klassrum med väggar och belysning samt fungerande vägar och kollektivtrafik. Elever som ifrågasätter, vill veta, vet sina rättigheter. Känslan av att göra sig förstådd så fort man säger något, utan tolk och kulturella filter.

Kanske störs någon lite av ”gnället” som det ofta finns lite av på arbetsplatser där vi har det bättre än på nästan alla andra platser i världen. Oviljan att ta ett kliv utanför boxen och försöka lite till.

Kanske saknar någon det kollegiala lärandet som veckorna på plats i Burma är fyllda av. Samtalen med kollegor från de olika länderna om villkoren och förmågorna, delandet av material och resultat, förslagen på lösningar av problem.

Planerandet med TAB-kollegan. Team-känslan, både i gruppen av TAB-lärare och i teamet TAB-lärare, tolkar och lärare på respektive skola. Jag har alltid saknat det när jag har åkt hem.

Också känslan av att upptäcka nytt tillsammans med andra. En ny och spännande kultur i ett vackert och spännande land.

 

Jag har alltid rest mycket, men inga av mina resor har gett mig så mycket som de där jag har haft ett uppdrag tillsammans med människor på plats. Att få ta ett kliv in i deras vardag och lära och förstå är värt mer än alla besök i olika städer, på olika stränder, vandringar, restauranger och hotell tillsammans.

 

Nu följer elva månader av internet-kontakt mellan lärarna. Utvecklingen fortsätter. Det är också spännande att följa.

Och planeringen för nästa år förstås, som redan pågår för fullt! Som programansvarig hoppas jag naturligtvis att många av de lärare som är med i årets projekt saknar det så mycket att de väljer att följa med även nästa år.

/Kickan, hemma i Sthlm igen