Jag kommer aldrig glömma när hon ställde sig upp och sa:
“Jag har utvecklats mest inom Student Involvement,
när vi började så placerade jag mig själv på 30%.
Jag trodde att jag skulle nå 60% men jag nådde 90%.”

Sista dagen i TABs program i Kambodja ägnas åt att dela erfarenheter, följa upp på de mål som sattes vid starten av programmet genom coachningsmetoden “Working wheel”, göra en gemensam SWOT och så förstås ta emot det eftertraktade certifikatet.

Jag kommer att återkomma till SWOT i ett senare inlägg för det som kommer fram där är spännande både för enskilda skolor, Kambodjas utveckling och världens riktning.

Nu vill jag reflektera mer över att nå sina mål genom TABs metod.
Det finns en utmaning kring analys och reflektion i det kambodjanska samhället idag. Generellt är man mycket bra på VAD, men behöver jobba mer på HUR och VARFÖR.
Vi fokuserar mycket på det inom TAB och har utvecklat en metod som kanske enklast kan beskrivas genom de 4 stegen: Teori, Modellera, Prova själv, Coacha.

En annan nyckelkomponent är det coachande förhållningssättet med kraftfulla, framåtsyftande och upplyftande frågor.

Det händer något magiskt när TAB läraren kommer med en metod som funkar finfint i det svenska klassrummet, delar den med kambodjanska kollegor, modellerar den och sedan observerar kollegan använda modellen i sitt klassrum. Då har nästan alltid metoden modifierats: till att passa ett klassrum med 50 elever, till att passa in i kursplanen med sina tydlig steg och till att passa in i en helt annat kulturell förförståelse. TAB-lärarens uppgift är sedan att coacha på det. Och magin uppstår!

När man får se sina glasspinnar med namn förvandlas till bitar av pappkartong, Spågumman i En läsande klass få helt nya attribut, EPA få nya förutsättningar och Cirkelmodellens gemensamma skrivande ske på blädderblocksblad runt om i klassrummet. Det är då det händer!

Och jag längtar redan till nästa gång!