I Myanmar har situationen förvärrats under veckan och våra vänner behöver vår hjälp att sprida informationen om situationen under hashtaggen #WhatIsHappeningInMyanmarDe fortsätter sina fredliga demonstrationer och #CDM – Civil Disobedient Movement (rörelsen för civil olydnad) – som innebär att statsanställda, som läkare, lärare mm inte går till jobbet. Mitt i veckan skrev en stor historiker och författare, Thant Myint-U, i Financial Times att Myanmars framtid ligger i de ungas händer. De som har blivit vuxna under en period av demokrati, som har fått smak på livet i någorlunda frihet och som är teknologikunniga och har kontakt med världen utanför Myanmar. Många av dem är just våra vänner där och det är svårt att släppa tanken på deras kamp för sitt land nu.
Militärens specialist på propaganda och psykologisk krigföring är nu informationsminister. Internet stängs ner, nya cybersäkerhetslagar införs, som gör i princip all kommunikation via internet olaglig. Våra vänner uppmanar varandra att spara ner alla bilder och annat material kring kuppen och demonstrationerna av rädsla för att allt som ligger på sociala medier kommer att raderas. Den statsstyrda median delar bara propaganda och de fristående blir hotade med att de kommer att drabbas av konsekvenser om de inte rapporterar det de beordras att rapportera eller om de använder ordet ”kupp”.
Häromdagen släpptes över 23 000 fångar ur landets fängelser. Detta gjorde man av två anledningar, dels för att skapa rädsla och kaos i samhället, dels för att göra plats för nya fångar – de politiska, som man nu arresterar. Många av de frisläppta fångarna släpptes av mitt i natten i olika samhällen och bostadsområden, i princip med uppdraget att sätta eld på hus och skapa rädsla. Tankar för dricksvatten rapporterades ha blivit förgiftade och tumult uppstod på flera ställen. Från flera håll rapporteras att fångarna var så narkotikapåverkade att de varken visste vad de gjorde eller var talbara.
Man har återinfört gamla lagar från tiden innan den korta perioden av demokrati, lagar som tillåter polisen att gå in i medborgarnas hem utan rannsakningsorder och häkta människor utan grund, hålla dem häktade i över 24 timmar och dessutom göra det utan närvaro av lokala myndigheter. Många sådana arresteringar har genomförts de senaste två nätterna. Det är människor som är aktiva i protesterna mot regimen som arresteras. Även personal som övervakade valet har arresterats. Lagarna förbjuder också befolkningen att tillbringa natten någon annanstans än hemma utan tillstånd. Man får alltså inte ens hälsa på sin familj och sova över en natt! I städer och byar samlas man för att vakta sina kvarter, försöka hålla polisen och rövarna borta och hjälpa och skydda varandra, och folk börjar söka igenom sina hem efter föremål att försvara sig med ifall det skulle behövas. Det känns oerhört svårt att sitta i den här delen av världen och maktlös se på hur de kämpar för sitt land och sin frihet!
Siem Reap 2020, från turiststad med liv och rörelse där invånarna tog emot gästerna med öppna armar till en tvärnit. Allt stannade upp, turisterna och därmed inkomsterna försvann. Siem Reap har så mycket vacker kultur och natur att visa upp samt historia att lära sig av men just nu står allt stilla. Invånarna har fått ställa om, turistattraktionerna står tomma, väldigt många är arbetslösa och butiker har fått stänga. Trots detta så berättar en av våra kontakter på plats att de flesta är friska, de har fått ställa om och precis som vi här hemma lärt oss hantera förändringarna som kommer med en pandemi. Men det är ett väldigt tufft läge och alla längtar tillbaka till tiden före. Lärarna vi samarbetade med förra året berättar att skolorna fortfarande är stängda men beräknas öppna igen i januari.
Deltagarna som skulle ha åkt till Kambodja i juni 2020 fortsätter att diskutera och planera för kommande resor. Vi har tre delar i vårt projekt, lärare lär lärare där vi tillsammans med de lokala lärarna genomför workshops, observationer och handledning. En annan del är rektorsprojektet, svenska rektorer genomför ett utvecklingsarbete med skolornas rektorer. Detta är viktigt eftersom lärarna ska få bra förutsättningar att genomföra utvecklingsarbetet. Den tredje och en viktig del är hälsoprojektet där svenska lärare och sjukvårdspersonal utbildar lärarstudenter på lärarhögskolan i sexuell och reproduktiv hälsa. Detta är kunskaper de aldrig fått med sig från sin egen skolgång.
Att få vara en del av detta fina och viktiga arbete är en gåva, när vi är på plats så skapas fina samarbeten som fortsätter via social medier resten av året. Vi som åker från bland annat Sverige får så mycket ny kunskap med oss hem till våra egna klassrum, givande för alla parter helt klart. I Kambodja har klassläraren ansvar för 40-60 elever, de följer en förutbestämd läroplan som är detaljplanerad och de finns inga stödfunktioner. Lärarna har ett stort ansvar så att få tid att diskutera metoder och förhållningssätt är väl mottaget.
Låter detta intressant, vill du delta eller stötta detta viktiga arbete? Gå gärna in på TAB:s hemsida för mer information. Vill du bli stödmedlem, månadsgivare eller vill ditt företag stötta oss så hör av er! Ni behövs så att vi kan fortsätta detta ideella arbete i Kenya, Myanmar och Kambodja.
Hälsningar från Teachers Across Borders, vi önskar er en fin jul! Annika Sundström Projektansvarig i Kambodja
I dag tänder vi det tredje ljuset och Lucia lyser upp mörkret ytterligare för oss här i norr. I Myanmar är ljuset alltid speciellt. Soluppgångar och solnedgångar är magiska och får en att på djupet förstå varför människor i alla tider har dyrkat ljuset.
Tidigare år har den här tiden inneburit extra mycket väntan för mig och en grupp lärare eftersom vi njutit av väntan inför julen samtidigt som vi planerat arbetet med lärarna i Myanmar som vi träffat ett par veckor varje år runt nyår.
Kontakterna har varit täta för att planera arbetet på plats, och även boende och transporter, och samtidigt som lärarna har avslutat sin hösttermin på hemmaplan har de påbörjat sitt arbete på plats på skolorna i Nyaung U och Pakkoku i magiska Myanmar. När jag tänder mitt tredje ljus idag tänker jag på alla de lärare som har jobbat för en bättre utbildning i Myanmar genom åren, för alla som står i startgroparna för att stötta när skolorna börjar igen och för alla er som stöttar vårt arbete.
I Myanmar ingår en grupp lokala lärare i vår grupp som fortbildar lärare på plats. Planen var att vi inom något år skulle kunna lämna över helt till dem och sedan stötta dem på avstånd i deras fortsatta arbete med lärare i regionen. Tyvärr verkar coronarestriktionerna ha satt stopp för det. Skolorna har varit stängda sedan i mars och förväntas inte öppnas igen förrän vaccinet är på plats och tillgängligt för alla. Detta i ett av världens minst utvecklade länder, där en fjärdedel av befolkningen lever i fattigdom och en tredjedel lever nära fattigdomsgränsen. ”Kommer vaccinet att vara gratis?” frågade jag häromdagen, medveten om att WHO har försäkrat sig om att vaccin ska finnas även till de allra fattigaste. ”Så långt har vi inte ens tänkt än. Vi bara väntar på att det ska komma” svarade vår kollega på plats.
För de allra fattigaste familjerna är det redan ett svårt val att låta barnen gå ut skolan. De behövs för att hjälpa till med försörjningen. Många barn slutar skolan under eller efter mellanstadiet för att samla plast, jobba på tehus, eller i fabriker, eller på fälten. Detta blir naturligtvis en ond cirkel där familjen förblir fattig ytterligare en generation. Att då stänga skolorna ett helt år kommer att slå mycket hårt. Man har gjort det tidigare i Myanmar/Burma, då av politiska skäl, och det finns ett par generationer där inte ens de som hade ekonomisk möjlighet har en universitetsutbildning. Ett sätt för en militärregim att behålla sin makt är ju att se till att hålla massorna outbildade.
Lärarna som vi arbetar med är nu arbetslösa. Flera av dem har försökt hitta nya försörjningsmöjligheter genom att gå in och arbeta i familjeföretagen/jordbruket. Några, som har mobiluppkoppling, försöker hitta försörjningsmöjligheter genom t ex försäljning på internet.
Vi fortsätter att kontinuerligt hålla kontakten med dem och jobbar för att kunna finnas som stöd för dem när skolorna startar igen, och sedan åka dit och arbeta med dem på plats igen så snart det är säkert för oss alla. Till dess är vi fortfarande tacksamma för allt ert stöd, och uppmuntrar er att bli månadsgivare här https://zohero.com/fundraisers/TAB/
Kickan Hagroos, programansvarig Myanmar
English
Today we light the third of our Advent candles, and Lucia lights up the darkness a bit further for us here in the north. In Myanmar, the light is always special. Sunrises and sunsets are magical and make one understand in depth why people at all times have worshiped the light.
In previous years, the Advent time has meant extra waiting for me and a group of teachers, because while enjoying the wait for Christmas we also planned the work with the teachers in Myanmar that we’d meet a couple of weeks every year around New Year. The contacts have been close to plan the work on site, and also accommodation and transport, and at the same time as the teachers have finished their autumn semester at home, they have started planning their work on site at the schools in Nyaung U and Pakkoku in Magical Myanmar.
When I light my third candle today, I think of all the teachers who have worked for a better education in Myanmar over the years, for all who are in the starting blocks to support when schools open again and for all of you who support our work.
In Myanmar a group of local teachers is included in our teacher training group on site. The plan was that within a few years or so we would be able to hand over completely to them and then support them from a distance in their continued work with teachers in the region.
Unfortunately, the corona restrictions seem to have put an end to that. The schools have been closed since March and are not expected to reopen until the vaccine is in place and available to everyone. This is in one of the world’s least developed countries, where a quarter of the population lives in poverty and a third lives close to the poverty line. “Will the vaccine be free?” I asked the other day, aware that the WHO has ensured that vaccines should also be available to the very poorest. “We haven’t even thought that far. We are just waiting for it to come”, our colleague replied.
For the very poorest families, it is already a difficult choice to let the children finish school. They are needed to help with the livelihood. Many children drop out of school during or after fifth grade to collect plastic, work in tea houses, in factories or in the fields. This, of course, becomes a vicious circle in which the family remains poor for yet another generation.
Closing the schools for a whole year will hit very hard. This has been done before in Myanmar / Burma, then for political reasons, and there are a couple of generations where not even those who had the financial opportunity have a university education. One way for a military regime to retain its power is to keep the masses uneducated.
The teachers we work with are now unemployed. Several of them have tried to find new livelihood opportunities by going in and working in the family business / agriculture. Some, who have a mobile connection, try to find livelihood opportunities through, for example, sales on the internet.
We continue to keep in touch with them and work to be able to be there for them and support them when the schools start again, and then go there and work with them on site again as soon as it is safe for us all. Until then, we are still grateful for all your support, and encourage you to become a monthly donor here
Att arbeta som lärare är inte bara ett jobb för mig – det är en hel livsstil – jag fullständigt älskar mitt jobb och drömmen om att få jobba som volontär på skolor utomlands har alltid funnits där och när jag hittade TAB insåg jag att jag hittat helt rätt och när jag såg att de dessutom haft utvecklingsarbete i Kenya sedan 2016– så var jag helt såld på projektet!
Wagwe är en liten, fattig – men full av framåtanda – by som ligger i nordvästra Kenya på sluttningen ned mot Victoria sjön och med gamla vulkaniska berg ståtandes åt andra hållet. Byn livnär sig främst på fiske och jordbruk och det lever mer än 6000 människor i byn. Tillgången på el och vatten är mycket begränsad MEN blir lite bättre för varje år vi varit nere – men det går mycket sakta.
De har sju skolor i byn – man kan säga att det är 6 grundskolor och 1 gymnasium och vi har ännu inte arbetat på alla men målet är att alla skolor ska bli inblandade.
Barnen och ungdomarna vill gärna gå i skolan men de får kämpa mot många svårigheter. De äldre i byn sammanfattar de största svårigheterna för barn och ungdomar som:
Att tjejer blir gravida för tidigt och hoppar av skolan
Pojkarna tvingas in på ”fel” väg/jobb eftersom det inte finns några jobb tex: så fiskar de utan rätt fiskeutrustning, utan båt och nät och stöter ofta på flodhästar, krokodiler och andra farliga djur som skadar dem, de går barfota och de kör taxi bud på motorcykel fast de inte har körkort – de utsätter sig alltså för stora risker för att kunna tjäna en slant!
Föräldrarna har svårt att ha råd med skolavgifterna – alla skolformer kostar pengar
Det är svårt att få jobb till och med för dem som gott ut universitetet
Covid 19……
Problematiken runt coronan förtjänar ett helt eget stycke! Det har påverkat alla barn och ungdomar jättemycket för de har inte fått vara i skolan på nästan ett år och eleverna har i princip inga möjligheter att studera hemma. Tyvärr har också många tjejer blivit gravida så skolorna räknar med att ett stort antal tjejer kommer att sluta skolan nu – för att bli mammor. Föräldrarna har ingen inkomst nu när allt är nedstängt och har inte råd att köpa kondomer eller menstruationsskydd. Utan skolan och alla lärare som tar emot varje dag, undervisar och stöttar ungdomarna faller samhället jättefort.
Men, alla från byn vill ändå framhålla att de än så länge är glada för att–vad de vet – ingen ännu dött i byn av covid 19.
Deras största önskan är att coronaepidemin tar slut så fort som möjligt så att de kan få tillbaka alla barn och ungdomar till skolan och fortsätta jobbet med att utbilda för en bättre och stabilare framtid i Kenya <3
Lärarna vill – precis som våra lärare i Sverige och Europa – fortsätta utvecklas för att bli bättre och de ser fram emot dagen när vi från TAB kan komma ned igen och tillsammans skapa en ännu ljusare framtid för deras skolor.
Så mina lärarvänner – är du sugen på att delta i detta projekt – häng på! Eller stötta oss som medlem/månadsgivare.
Sommaren 2021 kommer vi inte heller på grund av corona att kunna åka ned till Wagwe på ett säkert sätt men planer finns för att vi ska arbeta på andra sätt nere i byn tills vi återigen kan åka ned!
Ha koll på TAB:s hemsida för information om hur/när vi kommer att sätta igång arbetet med skolorna nere i Wagwe!
Advent betyder ju väntan på ankomst och i år väntar vi mer än vanligt.
Vi har i TAB:s styrelsen varit tvungna att ta beslutet att vänta ytterligare en sommar med att åka till Kambodja, Kenya och Myanmar.
Det smärtar förstås att inte kunna åka dit, men det smärtar mer att ana vad som kommer att hända under den här tiden. Det vi anar är att skolan inte kommer att kunna prioriteras under pandemin, varken av politiker, föräldrar eller elever.
Till Siem Reap i Kambodja, som är en stad vars ekonomi bygger på turism, kommer nu inga turister och många lever på existensminimum. I Wagwe i Kenya är skolorna öppna för yngre elever och frågor TAB får från lärarkollegor har gått från att handla om skolutveckling till hur man kan ta hand om föräldralösa. I Myanmar är skolorna fortfarande stängda och det finns mycket små möjligheter till digital undervisning.
TAB:s arbete, som alltid varit viktigt, kommer att vara än viktigare. Vi som jobbade för att göra oss onödiga ser plötsligt att vi är nödvändigare än någonsin.
