För tredje året håller vi i år en workshop om sexuell och hållbar utveckling för lärarstudenter på PTTC i Siem Reap. I år har vi lagt till ett avsnitt om globala målen och hållbar utveckling för att ytterligare betona vikten av att undervisa om detta ämne för yngre elever.

Vår workshop hålls för alla studenter i år 2 på lärarhögskolan, allt som allt 180 studenter, uppdelade i två grupper. På fredag håller vi också en förkortad version för studenterna i år 1, uppdelade på två pass.

Nästa år får Kambodja en ny läroplan där delen om undervisning om sexuella och reproduktiv är reviderad och får större utrymme. Redan nu händer dock en del inom ämnet då undervisningen om detta numer börjar i år 5-6, från att tidigare ha börjat först några år senare. Då de flesta elever redan gått igenom stora delar av puberteten.

Dock ser vi hur viktigt det är med ökad kunskap kring dessa frågor. Studenterna vi träffar vet en del om hur könsorganen ser ut och hur barn blir till, men har mindre kunskaper om funktionerna av organen. Det har tydliga vad-svar, men färre hur- och varför-svar. De har också många frågor och felaktiga föreställningar om mens och vad man kan och inte kan göra under mensperioden.

Vi kopplar även sexuell och reproduktiv hälsa till undervisning om hållbar utveckling och FNs Global mål. Vi vill att studenterna ska förstå ämnet i ett större sammanhang, varför undervisning om våra kroppar, hälsa och hygien är viktigt för en hållbar utveckling. Vår workshop blandas därför med övningar och föreläsningar om kroppen, puberteten, menstruation med övningar och föreläsningar om de Globala målen som vi direkt kan koppla till undervisning om sexuell och reproduktiv hälsa.

Under dessa dagar har vi gett studenterna flera metoder och modeller för undervisning om sexuell och reproduktiv hälsa och hållbar utveckling. Bland annat har vi använt en frågelåda där de har fått lägga frågor om dessa ämnen. Det har inkommit allt från om man kan bli gravid om man simmar i samma pool som en man till hur vi ska minska fattigdomen i världen. Vi kan inte svara på allt, men har lovat dem att på något sätt ge dem svar på frågorna kanske via Facebook.

Idag avslutar vi arbetet med studenterna i år 2 bland annat med att de får träna på att göra lektionsplaneringar utifrån vad vi har jobbar med de här två dagarna. Men innan de får det ska vi gå igenom lite fler mensfrågor, könsroller och könsidentitet, sexualitet och mer om puberteten. En vanlig dag på jobbet alltså.

Igår hade några av oss möjligheten att göra ytterligare ett skolbesök. Utöver de skolor vi jobbar med under veckan. Vi besökte Krousar Thmeys skola för hörselskadade och synskadade barn. I ca 45 minuter hade vi ett mycket givande möte med rektor för skolan. 

Skolan drivs idag av organisationen Krousar Thmey. Krousar Thmey betyder ny familj då de vill att barnen som kommer till dem ska känna sig som hemma, som att de kommer till en familj. Den finansieras genom internationella bidrag och donationer från elevernas föräldrar. Om två år tar dock staten över ansvaret för skolan. Men organisationen kommer att vara kvar genom att de kommer att fortsätta ha hand om omvårdnaden av eleverna, se till att de har kläder, hygienartiklar och liknande. Redan idag har dock staten ansvar för underhåll av skolans lokaler.

Skolan har 141 elever, från förskoleålder (4 år) till årskurs 12 (18 år). Av dessa elever är 25 synskadade och 116 hörselskadade. 93 av dem bor på skolan då de kommer från städer och byar längre bort från Siem Reap. Krousar Thmey har fyra skolor till runt om i Kambodja, två i huvudstaden Phnom Penh och en var i Kampong Cham och Battambang.

Skolan kostar ingenting för de elever som går där, men om familjerna är mer välbeställda betalar de 27 dollar i månaden för tre mål mat om dagen. För familjer som inte kan betala det är det helt gratis

En placering på skolan får barnen genom att familjerna söker en plats hos dem. Information om skolan får de i sin tur genom att representanter från Krousar Thmey besöker byar runt om Siem Reap. De håller då uppträdanden i områdena där de synskadade och hörselskadade barnen bor och lämnar sedan information om skolan och kontaktuppgifter till berörda familjer. De har också på senaste tiden börjat sprida information via tv-reklam.

Det jobbar 32 lärare på skolan. Innan lärarna börjar här får de tre månaders utbildning inom undervisning för hörselskadade eller synskadade elever. De får sedan kontinuerlig fortbildning under tiden de jobbar. Av dessa lärare är tre hörselskadade och en blind.

Sedan ett par år tillbaka har skolan en studie- och yrkesvägledare anställd. Hans uppgift är att hjälpa eleverna med att hitta sysselsättning efter avslutad skolgång på Krousar Thmey. Han jobbar med alla elever på skolan från de är 17 år. Det har verkligen varit till stor hjälp för skolans elever. Flera har studerat eller studerar vidare på universitet, många har fått jobb på hotell och restauranger samt som massörer.

Skolan jobbar också mycket med estetiska ämnen, det har gjort att flera elever också fått jobb på ställen som the Artisans Angkor. De synskadade eleverna får också särskilda kurser i musik och de hörselskadade i dans.

Det finns ett samarbete med den ordinarie skolan för eleverna på Krousar Thmey. De vill att de ska få träffa andra elever också så från år 3 går de synskadade eleverna på ”vanlig” kommunal skola på förmiddagarna och på Krousar Thmey på eftermiddagarna. De hörselskadade eleverna går i kommunal skola från år 5. De går då i skolor i närheten av Krousar Thmey.

Vi avslutade besöket med en rundvandring på skolan. Vi tittade in i deras dator-sal bland annat där de har datorundervisning från år 1 för de synskadade eleverna och från år 3 för de hörselskadade eleverna. Klasserna är mycket mindre än i den kommunala skolan och ofta åldersintegrerade. Den klass för hörselskadade barn vi besökte var 22 elever, en lärare och en assistent.

Som de andra skolbesöken lämnade även detta oss inspirerade och imponerade. Det går att göra mycket med lite, även om vi ser hur bristen på resurser håller dem tillbaka en hel del. Men de delar samma mål som vi alla som jobbar i skolan, att öka elevernas lärande och välbefinnande.

 

Programmet i Kambodja inleds alltid med en gemensam workshop för alla deltagande lärare. Vår ansvarige för programmet, Jenny Kimming, håller först en föreläsning om coachning enligt TAB. Det är mer ett coachande förhållningssätt, en handledning, än den vanliga coachningen. Begreppet coachning finns inte på khmer så det rollspel som Jenny och en av våra lärare, Shannon Koropchak, genomför är därför både viktig och väldigt tydlig för vad vi gör. Det visar hur vi i samtalen kan komma fram till vad som kan vara verksamma och goda metoder för att effektivisera elevernas lärande.

Foto: Annika Sundström

Vidare delar den stora gruppen upp sig i de team de ska jobba med under tiden vi är här. Varje team består av fyra kambodjanska lärare, två tab-lärare och en tolk. Detta tillfälle inleds med vissa övningar för alla att lära känna varandra. Även vissa av tab-lärarna är relativt nya för varandra så denna första sittning tillsammans är också till för att skapa ett förtroende för varandra för det fortsatta arbetet.
Foto: Jenny Kimming

Under mötet i teamet går man också igenom de områden man i första hand vill fokusera på, de områden lärarna vill ha handledning kring. Det gör man kring ett så kallat arbetshjul. Där ställs ett antal områden upp i en cirkel och man skattar själv hur viktigt området är och hur viktigt det är att utvecklas inom just det området. Det gör det tydligt hur individuella målen blir och vilka olika fokusområden var och en har. Dessa arbetshjul ligger till grund för klassrumsobservationer och handledning. Detta tillsammans med den workshop som alla håller idag är vad vi hoppas ska vara en bra grund för lärarna för att kunna utveckla sin undervisning och börja samtala med varandra om hur elevernas lärande kan effektiviseras.

För många barn räcker inte den undervisning de får i dagskolan till att klara de prov de behöver göra för att klara sin utbildning. En del har inte ens möjlighet att gå i skolan dagtid. För dessa barn finns kvällsskolor som drivs på eget initiativ av engagerade personer i området. (Det är alltid viktigt att komma ihåg att det mesta ideella arbetet i länder som Kambodja görs av inhemska organisationer, inte de utländska.)
Foto: Andrew Newman

Lärarna är ofta studenter själva, unga människor som vill göra något för sina yngre medmänniskor. Dessa skolor är frivilliga för barnen, och som sagt för vissa deras enda chans till någon form av skolgång. Att de är frivilliga betyder också att de inte behöver ha skoluniform, disciplinen kanske inte är lika strikt som i “vanliga” skolan och resurserna är om möjligt ännu mer knappa än i den vanliga skolan. 
Foto: Andrew Newman

Syftet är dock lika självklart som viktigt. Alla barn har rätt till en utbildning, oavsett förutsättningar. Och det lilla är nog så viktigt, även en enkel skola i ett träskjul  mer eller mindre mitt på en åker i utkanten av Siem Reap.