Nytt och gammalt som håller

Årets arbete i Myanmar är nu i full gång. Cecilia Bergentz delar med sig av lite av vad som har hänt hittills.

I ett alldeles kalt klassrum i Myanmar försöker vi prata om läsmiljöer och vikten av att inspirera till läsning. Hemgjorda flanellografer gör entré och förhoppningsvis succé 🤗 Enkelt gjorda av återvunnet material, vilket passar utmärkt till gårdagens tema som var hållbar utveckling.

Kickan Hagroos – vår kvinna i Myanmar

kickannynyhetsbrev
Sedan 2013 har Kickan Hagroos varit ansvarig för TAB Swedens program i Myanmar. Från att ha varit en liten grupp på två-tre lärare åker hon i år med en grupp på sammanlagt 16 svenska lärare. 

Första gången jag reste och jobbade med Teachers Across Borders var 2012, till Siem Reap i Kambodja. Jag hade länge velat delta i någon form av volontärarbete, men kunde som lärare inte komma på vad jag kunde göra för nytta. Jag hade bilden av att volontärarbetare i andra länder skulle vara antingen sjukvårdskunniga, ingenjörer eller bära vapen. Men så tipsade en kollega mig om TAB, som jobbade med fortbildning av lärare i Kambodja. Och då var det så självklart! Det är klart att lärare kan volontärarbeta! Det är ju utbildning som verkligen kan förändra världen. Och Sverige har ju, till skillnad från många andra länder i världen, en gedigen lärarutbildning, väl värd att dela med sig av.

Jag sökte upp TAB Sweden, som då bidrog med svenska lärare till det program som TAB US drev i Kambodja, och blev till min glädje uttagen till programmet. Det var otroligt spännande och lärorikt, både att träffa de kambodjanska lärarna och att jobba och planera tillsammans med andra svenska, amerikanska och brittiska.

2016 reste jag också med TAB Sweden till Kenya i det då nystartade projektet i Wagwe. Till Wagwe reste jag för att se ytterligare ett lands undervisningskultur och lära av de lärare som reste med projektet och av lärare på plats. Det var en fantastiskt färgstark upplevelse och en underbar möjlighet att få se den kenyanska landsbygden och lära känna människor där.

Efter två resor till Kambodja reste jag sommaren 2013 till Myanmar (Burma) för att se om det fanns möjlighet att stötta lärare som efterfrågade hjälp till utveckling där. Projektet i Myanmar startade jag i december 2013 och om några veckor reser jag dit för tionde gången. Det har växt och utvecklats mycket genom åren och det är förstås det program jag har mest kunskap om och insikt i. Där har jag kunnat följa en grupp lärare på den skola som först bad om hjälp och var väldigt osäkra i sina första steg att lämna den traditionella, reciterande undervisningen, och som nu arbetar sida vid sida med oss och fortbildar sina kollegor från andra skolor till starka, självständiga och fritt tänkande lärare med fokus på en undervisning som når och engagerar alla elever.

Det känns stort och viktigt att de lärarna är en del i vårt arbete där, för det är dem vi ska lämna över till.

Projekten i de tre länderna är väldigt olika i och med att kulturen och behoven skiljer sig mycket. Men de är också lika, i det att alla som möts i dem är lärare och brinner för undervisning och utveckling. Trots att vi inte talar varandras språk har vi vårt yrke och vår önskan att nå alla elever gemensamt.

Första workshoparna

I tisdags hade vi får första inledande workshop med alla lärare som ska delta i årets arbete i Kambodja. Lärare från fyra olika skolor i Siem Reap träffades på lärarhögskolan för att gå en genomgång av TABs version av coachning.

Vi gick igenom öppna frågor, arbetshjulet, To Grow-modellen och en hel del annat. Att arbeta så mycket med frågor som coachningen gör är ovant för många kambodjanska lärare då deras arbetssätt skiljer sig avsevärt från våra, men de är öppna och villiga att testa nya arbetsmetoder.

Igår var det dags för teamens första egna workshop. Vi träffades även då på lärarhögskolan och delade då direkt upp oss i de mindre grupperna. Våra lärare hade med sig olika metoder och modeller som de delar med sig av till sina kambodjanska kollegor. Vissa idéer var redan bekanta för lärarna, andra var helt nya och genom samtal och diskussion utvecklas både de nya och gamla metoderna i grupperna.

En grupp kambodjanska lärare blev till exempel helt till sig över mini-whiteboards som de svenska lärarna hade med sig. De hade aldrig sett sådana tidigare, vilket förvånade oss då vi har sett såna i klassrum här. Men alla klassrum är ju olika. En annan grupp blev alldeles till sig över den stödstruktur som de svenska lärare hade med sig. Vilket skänkte stor glädje till den svenska lärare som har det som sin egna personliga favorit också.

Mitt i denna workshop kommer en av våra svenska lärare fram och uttrycker, det här är så roligt! Samtalen, reaktionerna, allt är så roligt! Den känslan, det är den känslan vi jobbar med.