Det känns lite svårt att ta emot som svensk.
Vi är tillbaka i Burma. I år har projektet växt ytterligare och vi är 14 nordiska lärare på plats och jobbar med lärarna från 6 olika skolor.
Idag hade vi vår introduktionsdag och vi träffade representanter från alla skolor, presenterade årets projekt och diskuterade undervisning. En av uppgifterna var att presentera guldkornen från sin egen verksamhet. Skolvis satt de i grupper och Think-Pair-Sharade fram en lista på saker som de är stolta över i sin verksamhet. Som de gör bra. Som fungerar bra. När det var dags för sharing insåg jag vid första skolans presentation att vi hade ställt frågan fel. Den mynnade på något sätt som jag som svensk inte riktigt förstod ut i en hyllning av de metoder och arbetssätt som vi hade delat med oss av tidigare. Jag blev lite frustrerad och tänkte att jag ju borde ha lärt mig vid det här laget hur jag INTE ska ställa frågor här.
Under dagen kom det upp vid åtskilliga tillfällen igen, det där med tacksamhet, både från de burmesiska lärarna, tolkarna och ägarna på vårt hotell. De vill på så många olika sätt visa sin tacksamhet för att vi kommer hit och jobbar tillsammans med dem för att utveckla undervisningen. De vill säga det, ge oss presenter, bjuda oss på utflykter, bereda vår väg genom att ordna skjuts, hämta och lämna oss, bjuda oss på mat.
Som svensk känns det ibland lite svårt att ta emot den. Lite obekvämt. Det ligger inte riktigt i vår kultur. Vi är mer lagom i vår tacksamhet. Vi har ju också förmånen att få leva i ett av världens absolut bästa länder bara för att vi är födda där. Ska folk då behöva vara tacksamma för att vi tar lite av vårt överflöd och delar med oss av den utbildning vi också fått gratis till dem? De vill ge oss, vi som redan har. Det är inte helt lätt att hantera.
Men Niklas, en av de lärare som är med från Sverige för första gången, fick mig omedvetet på andra tankar.
”Vad fint att se och höra” sa han, ”att det gör sådan skillnad för dem, arbetet som görs här.”
Så enkelt.
Under resten av dagen arbetade jag med det. Att se det ur perspektivet vilken skillnad det gör för eleverna i skolan och samhället de lever i, inte hur tacksamma de blir. Det är lättare.
/Kickan, programansvarig Burma
