Arbetet i Myanmar görs i staden Bagan.
Arbetet i Myanmar började våren 2013 med en direkt fråga från en klosterskola i Nyaung U i centrala Myanmar.
-Vi behöver gå från en lärarcentrerad undervisningsstil till en elevcentrerad. Kan ni hjälpa oss?
Efter en rekognoceringsresa där vi tillbringade en vecka på skolan, och mycket planerande under sommaren och hösten kom vi fram till att vi skulle kunna göra det. Det fanns mycket att göra och det kändes som en stor utmaning i början. I december samma år startade vi projektet med två lärare från Sverige som jobbade med 12 lärare. Nu – 2024 – har vi arbetat med lärarna på Ze Ta Wun Monastic Educational Center i 8 år på plats och 4 år på distans, och stora framsteg har skett i lärarnas förhållningssätt och undervisning!
Vi har jobbat med metoder för att lämna den reciterande undervisningen och sätta elevernas förmågor och behov av kunskap i centrum. Vi har coachat och jobbat mycket med reflektion, det kollegiala lärandet och planering av undervisning. Under de här åren har vi lärt känna kulturen i landet och fått en inblick i utbildningssystemet och dess utmaningar, och i december 2016 utökades projektet till att arbeta med lärare och skolledare från fem olika skolor samt lotsa lärarna från Ze Ta Wun in i rollen som coacher för sina kolleger i regionen. Under 2017/18 utökades projektet till att nå lärare från 7 olika skolor samt även ge en heldags workshop i ämnet Bild. Sex lärare från Ze Ta Wun tränades under sommaren i att själva hålla workshops och under vinterns arbete 2018/19 ledde de workshops för kollegor på tre av skolorna i programmet, coachade och stöttade av tre svenska TAB-lärare.
Vi var två TAB-lärare på varje skola och försökte planera arbetet varje år så att vi skulle kunna hålla workshops kring olika metoder och utveckling av undervisningen med bara lärare i tre till fem dagar. Efter det kom eleverna tillbaka och lärarna bjöd in oss till lektioner där de bad oss observera något de själva ville utveckla och efter varje lektion satt vi ner ca en timme för ett coachande samtal och en plan för fortsatt utveckling. Under året som följde hade vi tre checkpoints utifrån frågor som vi bett lärarna tänka på när vi rest. Lärarna presenterade sina uppgifter i form av text och foton på Internet och vi gav respons och höll en dialog kring deras arbete. Ämnet för den sista checkpointen var Hur långt har du kommit – hur går vi vidare i nästa möte? Utifrån det planerade vi sedan vårt arbete för nästa resa.
Vi reste till Myanmar och jobbade i slutet av december varje år och jobbade ca 10-12 dagar fram till och med Trettondagen. 2020 kom tyvärr corona och satte tillfälligt stopp för vårt arbete och i februari 2021 hände sedan det som inte fick hända. Militären tog återigen makten i landet med en militärkupp och landet som under nästan tio år sakta tagit små steg mot demokrati föll över en natt tillbaka i diktatur.
Barnen i delar av Myanmar gick till viss del tillbaka till skolorna under hösten 2022, efter två och ett halvt år utan undervisning. Vi håller kontakt med lärarna och stöttar så mycket vi kan, men vi inser med sorg i hjärtat att det kommer att dröja innan demokratin återvänder till Myanmar.
Vårt arbete på plats fortsätter dock med Sophia, en lokal lärare som jobbat tillsammans med oss i projektet. Hon återupptar vårt arbete på en eller flera av skolorna under hösten 2024.
”Our world was very small. We used to always think inside the box. Then we learned that we should think outside the box. And when you came we started learning that we should think as if there is no box.”
Sai Wunna, koordinator i Myanmar