Tredje Advent

I dag tänder vi det tredje ljuset och Lucia lyser upp mörkret ytterligare för oss här i norr. I Myanmar är ljuset alltid speciellt. Soluppgångar och solnedgångar är magiska och får en att på djupet förstå varför människor i alla tider har dyrkat ljuset.

Tidigare år har den här tiden inneburit extra mycket väntan för mig och en grupp lärare eftersom vi njutit av väntan inför julen samtidigt som vi planerat arbetet med lärarna i Myanmar som vi träffat ett par veckor varje år runt nyår.


Kontakterna har varit täta för att planera arbetet på plats, och även boende och transporter, och samtidigt som lärarna har avslutat sin hösttermin på hemmaplan har de påbörjat sitt arbete på plats på skolorna i Nyaung U och Pakkoku i magiska Myanmar. När jag tänder mitt tredje ljus idag tänker jag på alla de lärare som har jobbat för en bättre utbildning i Myanmar genom åren, för alla som står i startgroparna för att stötta när skolorna börjar igen och för alla er som stöttar vårt arbete.

I Myanmar ingår en grupp lokala lärare i vår grupp som fortbildar lärare på plats. Planen var att vi inom något år skulle kunna lämna över helt till dem och sedan stötta dem på avstånd i deras fortsatta arbete med lärare i regionen. Tyvärr verkar coronarestriktionerna ha satt stopp för det. Skolorna har varit stängda sedan i mars och förväntas inte öppnas igen förrän vaccinet är på plats och tillgängligt för alla. Detta i ett av världens minst utvecklade länder, där en fjärdedel av befolkningen lever i fattigdom och en tredjedel lever nära fattigdomsgränsen. ”Kommer vaccinet att vara gratis?” frågade jag häromdagen, medveten om att WHO har försäkrat sig om att vaccin ska finnas även till de allra fattigaste. ”Så långt har vi inte ens tänkt än. Vi bara väntar på att det ska komma” svarade vår kollega på plats.

För de allra fattigaste familjerna är det redan ett svårt val att låta barnen gå ut skolan. De behövs för att hjälpa till med försörjningen. Många barn slutar skolan under eller efter mellanstadiet för att samla plast, jobba på tehus, eller i fabriker, eller på fälten. Detta blir naturligtvis en ond cirkel där familjen förblir fattig ytterligare en generation. Att då stänga skolorna ett helt år kommer att slå mycket hårt. Man har gjort det tidigare i Myanmar/Burma, då av politiska skäl, och det finns ett par generationer där inte ens de som hade ekonomisk möjlighet har en universitetsutbildning. Ett sätt för en militärregim att behålla sin makt är ju att se till att hålla massorna outbildade.


Lärarna som vi arbetar med är nu arbetslösa. Flera av dem har försökt hitta nya försörjningsmöjligheter genom att gå in och arbeta i familjeföretagen/jordbruket. Några, som har mobiluppkoppling, försöker hitta försörjningsmöjligheter genom t ex försäljning på internet.



Vi fortsätter att kontinuerligt hålla kontakten med dem och jobbar för att kunna finnas som stöd för dem när skolorna startar igen, och sedan åka dit och arbeta med dem på plats igen så snart det är säkert för oss alla.
Till dess är vi fortfarande tacksamma för allt ert stöd, och uppmuntrar er att bli månadsgivare här https://zohero.com/fundraisers/TAB/

Kickan Hagroos, programansvarig Myanmar

English

Today we light the third of our Advent candles, and Lucia lights up the darkness a bit further for us here in the north. In Myanmar, the light is always special. Sunrises and sunsets are magical and make one understand in depth why people at all times have worshiped the light.

In previous years, the Advent time has meant extra waiting for me and a group of teachers, because while enjoying the wait for Christmas we also planned the work with the teachers in Myanmar that we’d meet a couple of weeks every year around New Year. The contacts have been close to plan the work on site, and also accommodation and transport, and at the same time as the teachers have finished their autumn semester at home, they have started planning their work on site at the schools in Nyaung U and Pakkoku in Magical Myanmar.

When I light my third candle today, I think of all the teachers who have worked for a better education in Myanmar over the years, for all who are in the starting blocks to support when schools open again and for all of you who support our work.


In Myanmar a group of local teachers is included in our teacher training group on site. The plan was that within a few years or so we would be able to hand over completely to them and then support them from a distance in their continued work with teachers in the region.

Unfortunately, the corona restrictions seem to have put an end to that. The schools have been closed since March and are not expected to reopen until the vaccine is in place and available to everyone. This is in one of the world’s least developed countries, where a quarter of the population lives in poverty and a third lives close to the poverty line. ”Will the vaccine be free?” I asked the other day, aware that the WHO has ensured that vaccines should also be available to the very poorest. ”We haven’t even thought that far. We are just waiting for it to come”, our colleague replied.

For the very poorest families, it is already a difficult choice to let the children finish school. They are needed to help with the livelihood. Many children drop out of school during or after fifth grade to collect plastic, work in tea houses, in factories or in the fields. This, of course, becomes a vicious circle in which the family remains poor for yet another generation.

Closing the schools for a whole year will hit very hard. This has been done before in Myanmar / Burma, then for political reasons, and there are a couple of generations where not even those who had the financial opportunity have a university education. One way for a military regime to retain its power is to keep the masses uneducated.

The teachers we work with are now unemployed. Several of them have tried to find new livelihood opportunities by going in and working in the family business / agriculture. Some, who have a mobile connection, try to find livelihood opportunities through, for example, sales on the internet.

We continue to keep in touch with them and work to be able to be there for them and support them when the schools start again, and then go there and work with them on site again as soon as it is safe for us all. Until then, we are still grateful for all your support, and encourage you to become a monthly donor here

 
Kickan Hagroos, Myanmar Program Manager


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s