Bo på kloster

Tidigare här i Myanmar har TAB Swedens lärargrupp bott på hotell centralt i Nyaung-U, nära Bagan. Den skola vi startade arbetet på för sju år sedan ligger här och när programmet har utökats har det mest skett med lärare från närliggande skolor. Nu växer programmet och antalet skolor väsentligt, och de flesta ligger nu i andra områden. Därför har vi för första året fått bo på två av klostren.
Det är inte helt lätt att få tillstånd till det eftersom utlänningar inte får vistas hur som helst i landet eller bo var som helst, men någon i nätverket har vänner i hög position och har lyckats utverka ett tillstånd.

Det är ett spartanskt boende, men munkarna på klostren har gjort allt de kan för att göra det så bekvämt som möjligt för de besökande lärarna. Och byborna lagar festmåltider åt dem varje dag.
Under två perioder har åtta av TAB-lärarna bott på klostren. Tre nätter i Workshopperioden och två nätter i coachingperioden. Övriga nätter har de bott tillsammans med resten av gruppen på hotell Zein. I dag har de åkt upp till klostret för den sista delen av coachingperioden och vi träffar dem igen om ett par dagar.

/Kickan Hagroos

Shwe Gu Orphanage Monastery

Shwe Gu är en av de nya skolor som tillkommit i årets program här i Myanmar. Skolan/barnhemmet ligger bredvid den mäktiga gyllene pagoden Shwezigon och på gångavstånd från vårt hotell.

På skolan går bara noviser som alltså även bor där. 125 stycken i åldrarna 6-ca 15 år. De blir undervisade av 5 kvinnliga lärare.

Här är lärarnas största utmaning språket. Eleverna är föräldralösa eller barn till föräldrar som inte har ekonomi för att uppfostra dem. Eller till familjer som bor i konfliktområden, och där barnen riskerar att rekryteras till folkgruppsgerillor och miliser. De föräldrar som kan väljer då hellre att skicka iväg dem till ett kloster i en lugn region för att bli munkar.
Andra kommer till skolan för att lära sig burmesiska/myanmariska, landets största språk.

Eftersom de kommer från så spridda delar av landet pratar de många olika språk och det är en stor utmaning för lärarna  att undervisa dem.

/Kickan Hagroos

#TAMMyanmar2020 är igång!

Vi är tillbaka i Nyaung U i Myanmar för 7:e året i rad. Den här gången är vi 16svenska lärare och 6 myanmariska i programmet. Hälften av de svenska lärarna är återvändare och hälften nya för året. Vi jobbar med lärare från 9 skolor som sammanlagt undervisar 1600 elever. Tre av skolorna är nya i programmet. Nytt är också att halva TAB-lärargruppen bor på klostret Nyaung Kyit Pin i en by under arbetsdagarna för att spara tid. Restiden dit är ca 1,5 timme väg, och arbetsdagarna där har tidigare varit kortare än i Nyaung U.

De lärare som ska bo i byn planerar sitt arbete

Vi har hunnit med vår introduktionsdag där vi träffar lärare från alla skolor samt tolkar, presenterar oss och programmet, pratar om förväntningar och önskemål mm. I år använde vi också den dagen till en önskad kortutbildning i sexuell och reproduktiv hälsa för lärarna. Vi kommer att gå ut med en enkät till deltagarna för att se om och hur vi ska fortsätta med detta i framtiden.

Samarbetsövning på introdagen

Frågan på eftermiddagens exit ticket var:
”Vad var det bästa idag?” och svaren från de lärare som jobbar i
Nyaung-U löd:

o  Det bästa idag var lärarnas entusiasm och
förmåga att själva omvandla våra metoder till egna tankar om sin undervisning.

o  TAB-lärarna från ZTW, Beef curry och 30 minuter
i solen (det första vi sett av solen sedan vi kom hit var en stund på
eftermiddagen)

o  Det bästa idag var att hålla i workshopen Shape
and Shadows
. Många bra återkopplingar och lärande.

o  Vilket fantastiskt jobb TAB har gjort som visar
sig nu. (TAB ZTW)lärarna använder sig av många av metoderna i alla ämnen.

o  Det bästa idag var att höra hur duktiga TAB
ZTW-lärarna är!

o  Utvilad  😅

o  Det bästa idag var att se TAB ZTW -lärare göra
workshops. Det är dit man vill komma. Strålande jobbat!

o  När vi fick så fin kontakt med lärarna ❤️

Nu är klockan fyra på morgonen här och snart börjar en ny arbetsdag på skolorna i NyaungU.

/Kickan

Nytt och gammalt som håller

Årets arbete i Myanmar är nu i full gång. Cecilia Bergentz delar med sig av lite av vad som har hänt hittills.

I ett alldeles kalt klassrum i Myanmar försöker vi prata om läsmiljöer och vikten av att inspirera till läsning. Hemgjorda flanellografer gör entré och förhoppningsvis succé 🤗 Enkelt gjorda av återvunnet material, vilket passar utmärkt till gårdagens tema som var hållbar utveckling.

Kickan Hagroos – vår kvinna i Myanmar

kickannynyhetsbrev
Sedan 2013 har Kickan Hagroos varit ansvarig för TAB Swedens program i Myanmar. Från att ha varit en liten grupp på två-tre lärare åker hon i år med en grupp på sammanlagt 16 svenska lärare. 

Första gången jag reste och jobbade med Teachers Across Borders var 2012, till Siem Reap i Kambodja. Jag hade länge velat delta i någon form av volontärarbete, men kunde som lärare inte komma på vad jag kunde göra för nytta. Jag hade bilden av att volontärarbetare i andra länder skulle vara antingen sjukvårdskunniga, ingenjörer eller bära vapen. Men så tipsade en kollega mig om TAB, som jobbade med fortbildning av lärare i Kambodja. Och då var det så självklart! Det är klart att lärare kan volontärarbeta! Det är ju utbildning som verkligen kan förändra världen. Och Sverige har ju, till skillnad från många andra länder i världen, en gedigen lärarutbildning, väl värd att dela med sig av.

Jag sökte upp TAB Sweden, som då bidrog med svenska lärare till det program som TAB US drev i Kambodja, och blev till min glädje uttagen till programmet. Det var otroligt spännande och lärorikt, både att träffa de kambodjanska lärarna och att jobba och planera tillsammans med andra svenska, amerikanska och brittiska.

2016 reste jag också med TAB Sweden till Kenya i det då nystartade projektet i Wagwe. Till Wagwe reste jag för att se ytterligare ett lands undervisningskultur och lära av de lärare som reste med projektet och av lärare på plats. Det var en fantastiskt färgstark upplevelse och en underbar möjlighet att få se den kenyanska landsbygden och lära känna människor där.

Efter två resor till Kambodja reste jag sommaren 2013 till Myanmar (Burma) för att se om det fanns möjlighet att stötta lärare som efterfrågade hjälp till utveckling där. Projektet i Myanmar startade jag i december 2013 och om några veckor reser jag dit för tionde gången. Det har växt och utvecklats mycket genom åren och det är förstås det program jag har mest kunskap om och insikt i. Där har jag kunnat följa en grupp lärare på den skola som först bad om hjälp och var väldigt osäkra i sina första steg att lämna den traditionella, reciterande undervisningen, och som nu arbetar sida vid sida med oss och fortbildar sina kollegor från andra skolor till starka, självständiga och fritt tänkande lärare med fokus på en undervisning som når och engagerar alla elever.

Det känns stort och viktigt att de lärarna är en del i vårt arbete där, för det är dem vi ska lämna över till.

Projekten i de tre länderna är väldigt olika i och med att kulturen och behoven skiljer sig mycket. Men de är också lika, i det att alla som möts i dem är lärare och brinner för undervisning och utveckling. Trots att vi inte talar varandras språk har vi vårt yrke och vår önskan att nå alla elever gemensamt.