Inledande möten

Nu är vi äntligen på plats i Siem Reap, Kambodja för vårt arbete här. Alla förberedelser och planeringar får äntligen sin utdelning när vi nu drar igång, det är ju det här vi väntar på ett helt år.

I år är vi 15 deltagare på plats i Siem Reap, 15 personer med olika uppdrag. 8 lärare som ska coacha sina kambodjanska kollegor, 2 skolledare somleder workshop om ledarskap för sina kambodjanska rektorskollegor, 1 lärare och en 1 sjuksköterska som håller i workshop om hållbar utveckling och sexuell och reproduktiv hälsa för lärarstudenter, 1 lärare och 1 student som filmar arbetet här och 1 lärare som samordnar det hela. Alla engagerade, professionella och ödmjuka.

I lördags träffade några av oss rektorer från de skolor där vi ska arbeta. Det för att klargöra att allt är under kontroll, att lärarna vet om att de ska delta i TABs arbete. Vi hade då också ett väldigt fint samtal med en av rektorerna. Hon berättade att de fyra lärare som deltog förra året nu fungerar som handledare åt de lärarstudenter de får till skolan. Deras lektioner fungerar också som ”model classes” för kollegor och lärarstudenter. Hon berättade vidare att en av de biträdande rektorerna som deltog i ledarskapsprogrammet förra året nu ansvarar för skolutveckling fyra, fem närliggande skolor. Det var med oerhörd stolthet vi lämnade det mötet, vi gör tydligen skillnad.

Igår träffade vi våra tolkar och de lärare vi jobbade med förra året. Några berättade om att de har delat med sig av sina kunskaper till sina kollegor på lärarmöten. De ser också dessa kunskaper hos eleverna hos andra lärare, genom att eleverna t ex ställer fler egna frågor. Några saker de verkligen hade tagit fasta på var sin egen placering i klassrummet, för att få bättre överblick över eleverna och möta deras behov bättre.

Just det här att få träffa lärarna vi jobbade med året innan är så värdefullt för att få en uppfattning om vad vi kan och bör jobba vidare med och vad vi bör ändra på. Dessa möten kollegor emellan är viktiga för att vi tillsammans ska kunna föra skolutvecklingen framåt, både i Kambodja och Sverige.

Vänder det nu?

Förändringens vindar börjar blåsa.

Burmas State Counsellor Aung San Suu Kyi uttalade sig i förra veckan vid en ceremoni i huvudstaden om The Myanmar Youths Policy. Det kändes som om hon presenterade en lista som vi i TAB Sweden kunde bocka av punkt efter punkt på.

Grupparbete på en skolgård i Burma

Hon pekade på nödvändiga förändringar för Burmas framtid som går helt hand i hand med det jobb som TAB Sweden bedriver på skolorna i centrala Burma. Hon förespråkar uppmuntran av utbildnings- och idrottsaktiviteter för ungdomar, pekade på Burmas svaghet i team work och brist på aktiviteter som bygger på samarbete i landets utbildningssystem. Det här har ju naturligtvis varit ett sätt för regimen att hålla folk på mattan. Det var t o m förbjudet fram till för bara några få år sedan att uppehålla sig i grupper större än några få personer. Nu vänder det alltså.

 

Donnie håller lektion i Idrott och hälsa

Grundinställningen i Burma har under senare generationer också varit att det inte är någon idé att utbilda sig. Inte om man vill tjäna pengar. Utbildningen ger inget, bara ett papper. Och som den har sett ut hittills stämmer det. Den har i stort inte gett några djupare kunskaper utan inriktat sig på utantillinlärning inför de nationella proven – där ett svar som är rätt faktiskt har kunnat bedömas som fel för att det inte stod i boken. Och det har inte ens ifrågasatts av lärarna. För det är så de har lärt sig att arbeta.
I TAB Swedens arbete i Burma ligger fokus på elevaktiva lektioner, kooperativt och kollegialt lärande, glädje i klassrummet för både elever och lärare samt hållbara kunskaper.

 

Karin och Maria håller bildlektion.

Vi jobbar med att få lärarna att släppa positionen framför svarta tavlan, låta eleverna arbeta mer i grupp och själva röra sig mer runt i klassrummet för mer elevkontakt.
Aung San Suu Kyi trycker utöver på idrott och team work också på behovet av förkovring i kultur, litteratur och konst, och vi kan inte annat än jubla när vi läser det! Vi har ju också introducerat ämnena Bild och Idrott och hälsa, som de lärare som undervisar idag själva aldrig har haft som ämne i skolan.

 

Soluppgång över pagoder i Bagan. Kommer solen snart att gå upp över ett helt nytt utbildningssystem?

Medan vi fortsätter arbetet med dem på de olika skolorna är planen att även introducera ett läsprojekt i stil med En läsande klass som bedrivs på många skolor Sverige. Vi har börjat söka lärare som vill följa med och jobba med det i december och initierat flera kontakter för att söka stöd i arbetet, både nationellt och internationellt.

Det känns som om det vänder i Burma nu, och det känns fantastiskt att få ta del av det på nära håll! Och – om än i liten skala – faktiskt få vara med och bidra till förändringen för många.

/Kickan, programansvarig Burma