Pakokku – Bagan-Burma 2018-01-03

Utbyten

Infogad bild 1Av alla delar av världen hamnade jag här för att bidra med min kompetens.  Jag är utbildad till bild- och svensklärare. Språk som går att kombinera och även förstå och uttrycka på olika sätt.

Det finns ögonblick jag aldrig glömmer och det finns ögonblick som passerar utan att jag alls märker det. I Burma finns en närvaro, ett lugn i allt kaos i den vardag som existerar här.Det gäller att vara öppen för förändring och våga ge och ta emot

I gamla tempel hittar jag bilder från berättelser om Buddhas liv. De skissartade målningarna är gjorda från mitten av 1000-talet. Vackra detaljerade berättelser som med tiden förlorat sin tydlighet och kulört. Jag funderar på den tid som är nu och att bilden finns överallt omkring oss. Att vi ibland har hela världen i vårt vardagsrum. Hur ska vi hinna tolka detta massmediala flöde? Hur ska vi identifiera oss?

Infogad bild 2På den klosterskola jag och två andra TAB-lärare hållit workshops i olika metoder och tekniker, finns det inga bilder. Jo, förresten, det finns bilder av Buddha och det finns enkla illustrationer i de läroböcker som de burmesiska lärarna använder.

Lärarna i Burma undervisar genom att barnen repeterar texter, sånger etc. De barn som inte hänger med sitter oftast längst bak i klassrummet och förstår kanske inte så mycket.

Vi TAB-lärare levererar metoder som kan göra lärandeprocessen roligare och mer tydlig. Att se alla elever, arbeta i grupp och lära sig att reflektera och sätta kunskaper i ett sammanhang.

Jag är ny TAB-lärare för detta år och har själv knappt lärt mig fler av de metoder som lärarna nu har börjat arbeta med och jag kommer också använda mig av mina nya kunskaper i andra sammanhang.                  Infogad bild 3De burmesiska lärarna är glada över att vi är här och de arbetar för fullt med egna lektionsupplägg utifrån det nya som det lärt sig. De har inte arbetat med bild som ämne i skolan och jag är förvånad över att de så snabbt förstår hur de kan anamma sina inre bilder, att teckna och måla som de inte har gjort förut.

Några dagar innan hemfärd är vi TAB-lärare med och askulterar på lektioner och coachar lärarna utifrån didaktiska frågeställningar. Vidare kommer vi ha ett fortsatt arbete detta år.

 

… Och målningarna i templen finns kvar och vi behöver kunskap för att förstå alla berättelser. Det kanske passar bra även för oss, från andra delar av världen, att repetera för att komma ihåg.

Linda

Annonser

Behovet är stort

Häromdagen var vi och jobbade på ett nunnekloster. De hade uttryckt en stark önskan att vi skulle komma dit och jobba med dem när de hörde talas om oss och att vi skulle utöka vårt arbete i Burma. Tyvärr var vi inte tillräckligt många lärare den här gången, och det kostar dessutom lite att åka dit varje dag eftersom det ligger en liten bit bort, så vi var tvungna att säga nej till dem den här gången. Men vi – jag och Georgina från USA – åkte ändå dit en dag och jobbade med de 18 lärarna och ett par av nunnorna. Även den tysta och seriösa abedissan var med och gjorde övningarna, testade de olika metoderna, skrattade åt vårt usla uttal av de burmesiska namnen och antecknade nästan allt vi sade. Vi hade en fantastisk dag där, och deras lust att utveckla sin undervisning och sin skola var lika påtaglig där som på de andra skolorna där vi jobbar.

Hon köpte genast förslaget att lärarna ska träffas en halvtimme varje vecka i ett organiserat möte där de pratar lektionsplanering och delar med sig av metoder och erfarenheter, och testar de aktiviteter och metoder vi presenterade för att tillsammans bli tillräckligt säkra på dem för att kunna använda dem i klassrummen på ett bra sätt.

Hon var helt med på att skolorna som vi kommer till och jobbar ska fortsätta arbeta med våra metoder och förslag under året för att vi ska komma tillbaka och hon tog tacksamt emot allt av kunskap om pedagogik vi hade att ge. Under året ska hon också försöka ordna så att det ska finnas en bil som hämtar och lämnar de TAB-lärare som jobbar där. Jag vet att det inte är helt lätt ordnat här, och engagemanget och viljan att ha oss där gör att jag vill lova dem direkt att vi kommer att vara där i december. Det gjorde jag förstås inte. Men de är nästa på listan om vi blir tillräckligt många lärare som åker.

Under dagen kom också en munk resande från en annan region. Ryktet om vår närvaro hade nått även hans öron, och eftersom han brinner för de 15 (!) skolorna i det distrikt han är ansvarig för ville han gärna träffas för att prata om hur vi jobbar och om det kan finnas en möjlighet även för dem i framtiden. Vi hade ett fint samtal kring utbildning och Burmas enorma behov av att utveckla undervisningen och göra något för alla barn från fattiga familjer. Visst ville jag lova även honom att vi skulle komma till hans skolor, men det gjorde jag förstås inte heller. Men jag lovade att fundera på en modell som skulle kunna hjälpa dem att utveckla sin undervisning.

/Kickan Hagroos

nunneskolan

 

Alla barn har rätt…

Burma eller Myanmar, vilket skall jag säga? Vilket är det rätta? Jag tror inte man skall vara så rädd för att göra fel, även om Sverige som land anser att vi skall säga Burma. Burmeserna själva säger Myanmar.

Vilket äventyr att få åka med en organisation som TAB på ett uppdrag. Jag är så tacksam att jag fick följa med till Bagan i Burma den här gången. Vem vet, nästa gång är det kanske din tur! Att få resa med andra engagerade och duktiga lärare ger en så mycket. Snacka om kollegialt lärande…

Alla barn har rätt till en god utbildning och om lärare i hela världen får fortbildning kan det göra stor skillnad för de elever de undervisar. Elevcentrerad undervisning är inte ett vedertaget begrepp här och med ett rigid system med kursplaner vecka för vecka blir det svårt för lärarna att frångå läroplanen, speciellt om man inte känner till något annat.

Vi tror att genom låta de burmesiska lärarna prova på olika undervisningsstrategier och metoder gör vi det möjligt för dem att förändra sin undervisning i små steg. Heja TAB!

Maria Ohlén

burma1x